Gamla Mary har fått somna in i sin hage här på gården. I hagen där hon gått och ätit gräs i många år. Gräs det var det bästa hon visste, hon kunde gå genom eld för att komma åt det goda gräset.
Hon blev sjuk. Magrare och magrare men en stor buk och musklerna förtvinade, trots att hon åt och hade aptit. Hon blev trött, svettades så hon var dyngsur. Pälsen blev lång och lockig. Tänderna blev sämre och sämre tills de var en katastrof. Veterinären kom och tog prover, det visade sig vara Cushings syndrom.
Sjukdomen orsakas av en förändring i hypofysen och drabbar hästar från 15 år och uppåt. Förändringen skapar hormonförändringar som ger en del förändringar i kroppen. Det är alltså en hormonell sjukdom.
Eftersom Mary var 27 år och tänderna var så dåliga så beslutade vi oss för att hon skulle få somna in. Ett svårt beslut men som djurägare har man ju det ansvaret. Vi vill inte se henne må dåligt.
Det var Dennis som köpte Mary, han ville ha en egen häst att rida på och då passade ju hon perfekt.
Hon kom till oss en stormig vinterkväll, snön yrde och det gick inte att åka upp till oss med hästlastbilen. Dennis fick gå från stora vägen med henne. Jag glömmer aldrig när de kom ångande genom snöstormen i mörkret, Mary var väldigt uppstressad. Det här går aldrig vägen tänkte jag !
Mary har givit oss så mycket glädje och vi har gjort så mycket roliga saker med henne. Den envisa damen kallade vi henne ibland. Hon var sååå envis när hon satte sig emot nåt. Tex att rida på banan var ju inte att tänka på, då växte hon fast och gick inte att rubba. Men skogen älskade hon, då gick hon med bestämda steg fram och alltid öronen framåt. Meen ändå vände hon snabbt in på de vägar som gick hemåt. Hon var väldigt hemkär. När man var ute och red med flera hästar ville hon alltid gå först, med stolta steg.
Många har ridit henne under åren och hon har vunnit allas hjärtan denna mycket speciella dam. Det kommer att bli så tomt efter henne och jag finner inte ord för hur mycket vi kommer att sakna henne. Älskade Mary, hoppas det finns mycket gott gräs där du är nu, vi glömmer dig aldrig ❤️
Vad fint skrivet, önskar att alla djur fick ett sådant slut! ❤️❤️❤️
SvaraRaderaFina minnesord över en härlig häst ni verkar ha haft mycket glädje av.Alltid lika tungt att ta dom där besluten, men det var nog rätt.
SvaraRadera