Herr Kantarell !

I år är kantarellerna väldigt tidiga. På de ställen där jag brukar plocka dem i slutet av augusti/ i början på september har de redan kommit och är ganska stora. Så jag har redan plockat mängder av dem, så många att jag tyckte det var dags att Marie fick följa med till ett av mina ställen. Hon brukar få följa med när jag har försett mig med så många att jag klarar mig till nästa år. Det är ingen fara att ta med Marie för hon har så dåligt lokalsinne att hon hittar aldrig tillbaka dit vi åker.

Jag tog henne till den jobbiga skogen, den som är så jobbig att gå i att jag lovade mig själv förra året att aldrig åka dit igen. Där finns så mycket svamp att man knappt orkar bära den tillbaka till bilen. Skogen är till största del ett kalhygge och trots att det är flera år sedan de högg ner en massa träd så ligger det kvar. Detta innebär att man får kämpa sig fram över ris och träd, dessutom är det så blött att man har fullt sjå att inte sjunka ner i dyngan. Nåväl ! Jag bestämde mig i alla fall att åka dit igen, jag vet ju hur mycket svamp det finns och det vore ju synd att bara låta den stå och bli förstörd. Ingen vettig människa kan ju få för sig att gå i den skogen så den skulle ju förbli oplockad annars.

Marie blev i extas när hon fick se alla kantareller, hon tyckte till och med att det var värt allt slit att gå där. Vi sparade de minsta till min syster och hennes gubbe som också är så pass tokiga att de ger sig in i den skogen. Vi har det stället tillsammans nämligen.

Bilderna är lite dåliga men jag hade den lilla kameran och ljusförhållandena var inte så bra.