En eftermiddag för ett par år sedan åkte jag till Habo för att handla. På vägen dit kände jag att jag var hemskt sugen på Semla. Bestämde mig för att köpa varsin semla till mig och Dennis. Jag är galen i semlor och när jag är så sugen så måste jag bara ha en.
Besvikelsen var stor när jag såg att de bara hade en semla kvar i affären. En enda stackars ensam liten semla. När jag såg den började det vattnas i munnen och jag var nära att börja dregla. Jag måste bara ha den men att dela en semla, nej det kan man ju inte göra. Det vore ju som att bara reta suget. Jag bestämde mig då för att köpa semlan och äta upp den i bilen hem. Då behövde ju inte Dennis veta !
På vägen hem satt jag då och smaskade på denna stackars semla. När jag började närma mig hemmet så såg jag plötsligt blinkande ljus bakom mig. Jösses ! Var det polisen, hade jag kört för fort eller vinglat när jag åt min semla. Körde in på en parkering och stannade samtidigt som jag tryckte in det sista av semlan i munnen. Att jag hade svart jacka som blivit full med vitt floursocker det tänkte jag inte på, inte heller tänkte jag på at jag hade grädde runt munnen.
"Polisbilen" stannade och ut klev Dennis !!! Det var alltså ingen polisbil utan min egen kära make med blinkande lampor på taket på sin Pickup, han skulle bara skoja med mig. Jag vevade ner rutan och Dennis klev fram
Dennis: "Varför stannade du ?"
Jag: "Jo ! Jag trodde det var polisen ! "
Dennis: "Vad har du gjort ? Du är alldeles vit på jackan och runt munnen "
Jag: "Ingenting"
Dennis: "Varför ligger det en semlepåse bredvid dig då ?"
Då brast det för mig och jag började gapskratta, jag var helt enkelt tvungen att erkänna mitt hyss. Som tur var så har jag en snäll man och han skrattade gott han också. Men han ser till att jag får höra det ibland, om och om igen, fortfarande !
Ja det var historien om semlan !
Mina hembakta semlor !
Men hahah! :D
SvaraRadera