Karpathos - Byarna

Finns det något mysigare än att ströva runt i en liten grekisk by med pittoreska små hus ! Byn vi bodde i heter Pigadia och är öns huvudstad. En ganska "stor" by som ligger i en vik och har en hamn. Inte så mycket pittoreska gränder men mysig ändå med sin hamnpromenad där alla tavernor ligger på rad. Byn är ganska brandt och byggd uppåt mot berget. Vi brukade gå dit på kvällarna och sitta och ta en öl eller äta, underbart mysigt att sitta och titta på folket och bylivet.

Klicka på bilderna så blir de större !

En dag hyrde vi en bil och for runt lite på ön. Då var vi inne i några små mysiga byar och gick. En av dem var Mesohori som verkligen var en riktigt brandt by, byggd på berget. Man kunde inte köra in i byn med bil eftersom gatorna var så smala, gamla åsnevägar som slingrade sig som en labyrint i byn. Och trappor, trappor och trappor ! Husen var pyntade och det var rent och snyggt, helt underbart. Gissa om vi var trötta när vi till slut kom upp till bilen igen ! Där fick benmusklerna sig en rejäl omgång !

Vi stannade i ytterligare några små byar, Arkasa, Menites och Aperi var också hemskt mysiga och färgglada.

Till byn Olympos åkte vi till med båt eftersom det inte går att ta sig dit med bil. Det finns en påbörjad väg uppe i bergen men den är bara halvfärdig och förenad med livsfara att åka på. Båten lade till i den lilla fiskebyn Diafani som var en helt underbar liten by med en liten hamn och en fin strand. Hit är det inte många som kommer och livet där var avslappnat och behagligt. Vid hamnen fanns en staty med en fiskehustru som satt och spanade ut över havet.



Från Diafani fanns en liten smal otroligt slingrig väg uppe i bergen som ledde till Olympos. Vi åkte dit med buss, jag satt och höll andan hela tiden och vågade inte titta ut. Svängarna var så tvära att bussen ibland fick stanna och backa lite för att komma runt.

Olympos är en by som finns kvar från 700 talet. Den byggdes högt uppe på en klippa för att man skulle kunna gömma sig för piraterna, husen hade då samma färg som klippan och syntes inte från havet. Byn fick inte el och vatten förrän 1987 och man är fortfarande självförsörjande och en egen kommun. Man lever enligt gamla seder och går klädda i gamla folkdräkter. Kvinnor med svarta sjalar är gifta eller änkor och har de vita sjalar så är de ogifta. De med vita sjalar håller man inomhus när det kommer turister för man ska bara gifta sig med någon från byn. Trots det så är det kvinnorna som bestämmer i byn, de har pondus och kör med männen vilket vi märkte. Det är också kvinnorna som ärver i första hand i en familj. Bra inställning tycker jag ...hi hi ! Invånarna passar ju förstås på att sälja en massa krimskrams när det kommer turister men det fanns en hel del fint tycker jag ! En mycket sevärd by med intressant historia !